Stenarna viskar – 30–31.10.2026
Innehåll
Roligt att du har hittat till vår föreställningssida! Här nedan kan du läsa presentationstexter om körerna och texterna i alla stycken du hör Aurorkören, ÅSMA och Aurissimo framföra i körsångspelet Stenarna viskar.
Presentationer
Välkommen!
Aurorakören
ÅSMA – Åbo Sångarbröder Musices Amantes
Sångtexter
Tryck på titlarna nedan för att läsa sångtexten.
- Fingrarna nuddar vid kalla granit
- Lindarna dansar
- Sjönmansvisa
- Psalm 121
- Mostrarnas vaggsång
- En högstbedröfwad enkas jämmerliga klagan öfwer caffe-förbudet
- Drottningkören
- Karin Månsdotters snusdosa – Figges testamente
- Kom blicka in på en kyrkogård
Välkommen!
Bästa gravgårdsvandrare!
Så roligt att just du har hittat hit för att lyssna på stenarnas viskningar om fascinerande livsöden! Det finns så många starka berättelser i Åbos historia som förtjänar att bli hörda. När verket växte fram var det som om människorna bakom berättelserna sakta började viska till oss. De bär på erfarenheter och insikter som fortfarande har mycket att lära oss i dag, och det har varit en stor ära att lära känna dem lite grann.
När vi i produktionen börja-de spåna runt en musikteaterproduktion av den här kalibern hade vi många frågor. Ska vi verkligen dra i gång ett sådant megaprojekt? Vad vill vi berätta och för vem? Är det här ens möjligt med en amatörkör? Men eftersom producentens motto är Pippi Långstrumps: "Det här har jag aldrig gjort förr, så det klarar jag säkert riktigt bra” och manusförfattaren och kompositören sällan säger nej, så bestämde vi oss för att köra. Under arbetets gång har frågorna hittat sina svar och det är med stor stolthet vi nu får presentera det här unika körsångspelet för er. Koristerna har övat och pluggat så svetten lackat, regissören har hittat på finurliga lösningar, skådespelaren förkroppsligar texten och bandet förstärker de fascinerande tongångarna.
Välkommen att öppna dina sinnen och lyssna till när stenarna viskar!
Frank Berger
manusförfattare och kompositör
dirigent för Åbo Sångarbröder Musices Amantes, ÅSMA
Misa Ståhl-Norrholm
idéspruta och producent
dirigent för Aurorakören
Tillbaka till innehållsförteckningen
Aurorakören
Aurorakören i Åbo, grundad 1963, är en blandad kör med drygt 30 medlemmar. Under åren har kören sjungit visor av olika slag, men också schlager, evergreens, pop, sakral musik och på senare tid även jazzigare låtar. Kören har gett ut åtta kassetter och skivor och uppträtt på olika håll i landet, men även i Sverige, Estland, Spanien, Tyskland och Tjeckien. Aurorakören leds sedan hösten 2020 av Misa Ståhl-Norrholm.
Det bästa med Aurorakören är trivseln och sångarglädjen! Trots över 60 sångfyllda år tar kören sig fortfarande an nya musikaliska utmaningar och fortsätter att utvecklas! Är du intresserad av att komma med hittar du mer information på vår webbplats aurorakoren.fi.
Tillbaka till innehållsförteckningen
Åbo Sångarbröder Musices Amantes (ÅSMA)
Kören består till stor del av sångare som har tidigare varit aktiv i Studentkören Brahe Djäknar, som söker musikaliska utmaningar också efter att studielivet tagit slut och vill hålla den sociala samvaron levande i kören.
I övrigt har kören också andra erfarna manskörssångare och välkommnar också nybörjare som inte är rädda för att ta sig an en utmaning.
Kören sjunger gärna nykomponerade eller åtminstone moderna manskörssånger och vill gärna tänja på gränserna för vad en kör kan och vill göra.
Läs mer om kören på adressen asma.sangochmusik.fi.
Tillbaka till innehållsförteckningen
Sångtexter
1. Fingrarna nuddar vid kall granit
Tänker på dem som längtat och drömt,
de hågkomna vilar med dem som vi glömt.
Namnen bleknar på blanksliten sten,
korpögon vakar från avlövad gren.
Lågor i gravlyktan viskar om ro.
Brinner för kärlek, hopp och för tro.
Jag minns mina kära,
som fick mig komma hit
när fingrarna nuddar vid kall granit.
Allhelgonahelgen är full av mystik,
den viskar i lågornas ljus mosaik
att hoppet är evigt och bär bortom allt.
Eko av ljus i en mänskogestalt.
2. Lindarnas dans
Lindarna dansar,
almarna binder kransar,
lövkronornas fransar
lyssnar när lindarna dansar.
Arbor pacem custodit.
L’abero ascolta il vento.
Bäume tragen Licht des Herrn.
Puun juuret tietää rukouksen.
Lindarna dansar,
almarna binder kransar,
lövkronornas fransar,
lyssnar när lindarna dansar.
Lindarna dansar,
bortom ekstammens pansar,
grenarnas stolta lansar,
hör vi hur lindarna dansar.
3. Sjömansvisa från Åbo
Två sjömansvisor, nedtecknade 1928 av Alfhild Forslin efter förlaga av pastorskan Ilia Aarne (Iniö).
Om ni skulle vara med när havet brusar,
då berg och backar fradgar skum,
en styrmans röst till revning kallar,
av skräck och fasa bliver man stum.
Vår kapten på halvdäck med upplyftad hand,
han skriker, han svärjer det värsta han kan:
hala in på storskotet, visst lovar hon opp,
passa noga på rodret, din jäklade kropp!
Jag gick på stångvantet, jag tänkte gå ner,
jag tog mig en tuggbuss, en sup eller fler.
Då kom där en sejsing och slog hatten av.
Jag kände med handen om huv’et satt kvar.
4. Psalm 121
Jag ser upp mot bergen
varifrån skall jag få hjälp?
Min hjälp kommer ifrån Herren
som har gjort himmel och jord
han låter inte din fot slinta
han vakar ständigt över dina steg
han sover aldrig,
han vakar ständigt
han som skyddar Israel.
5. Mostrarnas vaggsång
Älskade gosse, somna nu trygg.
Du lille som världen har vänt sin rygg.
Akta dig noga för faror som lura
från stormar, från tjuvar och från varg i sin kula.
Det värsta hotet är männen förstås
alla karlar som super och ljuger och slåss!
Men du lille gosse, trygg och fjärran ifrån
manssläktets vämjelse, karlarnas hån?
6. En högstbedröfwad enkas jämmerliga klagan öfwer caffe-förbudet
Utdrag ur skillingstryck från 1799
Nej kom du kära caffe-böna,
du muntrar mig, och mitt begär.
Är hälst av egen förmån röna,
en hwar och en sig närmast är.
Det fordras nu att reqwirera
båd bäwergäll och dywelsträck,
och camfert, ambra, med whadmera
om obstruktion skall gå putswäck.
Och låter landet mera vinna,
med det wi icke caffe få,
när pengarne likväl förswinna,
får hwad som följer deruppå.
Nå, nå, jag spår om sorgsna tider,
fast jag ej caffe-sumpen ser.
Ja, tröste mig, ehwad det lider,
så måtte hända något mer.
Små halmstrån uti kors jag märker.
En smäll i natt jag höra fått;
min liktorn emot wanan wärker,
och det betyder intet godt.
En digerdöd lär blifwa rönet
om lagens helgd skal hållas wisst.
Och man får se det wackra könet
snart somna av uti caffe-brist.
7. Drottningkören
Varje drottning krona bär.
Varje drottningkrona stöps i eld i varje tid.
Varje själ ett förgyllt palats är.
Varje tron har sin egen strid!
Varje drottnings blick är stoiskt klar, varje kvinna ett drottningrike har.
Av guld och stjärnstoft vävs dess tid.
Karin Månsdotter solo: Hennes väg är lång, men rik och vid.
8. Karin Månsdotters snusdosa – Figges testamente
Wilhelm Fredrik Pipping
får mina skrivdon och mitt
krucifix och förgyllda rosor.
Gustava, änka efter Claes Sacklén,
får målningar, en ring
och silverpuderdosor.
Nils Henrik Pinello
får mitt polska reseur
och min förgyllda promenadkäpp.
Fru Agatha Zwettkoff får smycken,
porslin och mosters teservis,
samt min antika dörrkläpp.
Karin Månsdotters snusdosa i äkta silver,
Erik den fjortondes reliker,
Karin Månsdotters luktsaltsflaska, och gudabilder,
gobelänger, geridonger,
som hämtade ur Versailles salonger!
Lars Johan Kekoni - en promenadkäpp i ebenholts
En psalmbok till Åbo domkyrka
Teservisen åt Maria Zwettkoff
Kangasala kyrka får drottningamålningar
Skjortknappar åt lille Timofei
Pinellos fru ärver halsband
Karin Månsdotters snusdosa i äkta silver,
Erik den fjortondes reliker,
Karin månsdotters luktsaltsflaska, och gudabilder,
gobelänger, geridonger,
som hämtade ur Versailles salonger!
Klänningar och kapuschonger,
guldarmband och medaljonger,
mamelucker, pantalonger,
silkesscarfar och chiffonger,
damasker, skor och bussaronger,
gardiner prydda med pomponger…
9. Kom blicka in på en kyrkogård
Kom blicka in på en kyrkogård.
Där står en grav med en minnesvård.
Och invid graven en flicka står,
en blomsterkrans pryder hennes hår.
Farväl, o fågel, till vilkens sång
jag haver lyssnat så mången gång.
Med västanvinden jag sjunger än,
jag nynnar ännu: farväl, farväl.
O, västanvind, som mitt sällskap är,
du säkert vet vem jag håller kär,
för sista sucken i älskad famn.
Och säg, vi råkas i gryningsland.
Tillbaka till sånglistan